Lilla Hultet

... ännu ett år har flugit förbi, i en ruskig fart ...

Det var inte längesedan det var nyår, ett år sen om man ska vara exakt :-)
Nä men allvarligt talat, det går fruktansvärt fort förbi, inte sant? Visst hinner man med mycket på ett år, men ändå inte. Det är mycket vi skulle ha gjort, som vi inte har hunnit med. Det får vi ta till det nya året, om allt vill sig väl vill säga. 

Vi inleder iallafall det nya året med en ny toalettstol, så nu alla som har varit hos oss och hört oss säga: Spola försiktigt! kan nu glömma det, för nu behövs inte det längre. Äntligen tog vi oss i kragen och bytte ut den. Bättre sent än aldrig!

Jag hoppas att det nya året kommer med många roliga och spännande äventyr, men även med mycket lycka & kärlek, för såväl mig och Jonas som för våra nära och kära.

_______________________________________

Vi på Lilla Hultet önskar er alla därute

Ett Riktigt Gott Nytt År!


*** KRAMAR ***




Vi "ses" nästa år!

och det känns riktigt gott, måste jag säga.

År 2009 har varit ett äventyrsfyllt år för oss på Lilla Hultet. Vi har fått vara med om fantastiska, roliga, härliga, underbara, jobbiga, påfrestande och udda händelser. Framförallt har det hänt MYCKET!

När jag sitter här i skrivandets stund och tänker tillbaka på årets händelser, ler jag för mig själv. Händelsen jag tänker på är födseln av Ebbas alla 8 valpar. Det var något av det häftigaste jag/vi varit med om, från början till slut. Våran lilla Ebba bar på 8 små liv i sin lilla kropp, lyckades helt fantastiskt med förlossningen och skötseln av de 8 små liven efterråt. Helt otroligt.

Tänk så mycket glädje dessa små valpar gav oss under de 8 veckorna vi fick ha de. Trots att det var en hel del jobb med de, så fick vi så mycket tillbaka. Och det bästa av allt, tycker vi båda, är att alla valpar kom till fina familjer som bryr sig om de och låter de få gå till skogen och göra det de tycker är roligast av allt- jaga!

Vi har haft förmånen att kunna hälsa på några av valparna, än så länge har vi träffat Axel, Tixi och Abby. Asti & familj skickade fina bilder på Asti i samband med julkortet, tack! Abbe skickade ett MMS till oss och Allys husse ringde dagarna innan jul. Det är jätteroligt att höra av från valparna, det är något speciellt med den första kullen. Jonas ser framåt, och vill gärna ha fler kullar framöver. Vi får se när det blir igen... :-)

Alice fortsätter skänka oss glädje & framförallt bus. Hon är full av energi, Ebba & Stella tröttnar på henne ibland när hon bara vill slarva. I skogen har hon visar intresse för både rådjur och hare, tyvärr har hon inte fått komma till skogen så mycket som vi (Jonas) hade tänkt, pga. hans benbrott. Men det ska nog bli en bra jakthund av henne med, det tror jag allt.

Njut av de alldeles underbara bilderna från valparnas tid här på Lilla hultet!
Le, för det gör jag varje gång jag tittar på dessa kort.

... det finns det massor av, bara man väljer att se dem ...

Ibland känns det som om inget går så som man själv vill. Saker och ting sker helt av sig självt, och du står där ensam och bara tittar på. Du kan inte göra någonting åt det. Är det jobbiga och negativa saker, så är det fruktansvärt tråkigt, men faktiskt om man tänker efter så sker även de positiva saker så också. Helt utan att du gjort något åt det. När man minst anar det händer fantastiska saker, men tyvärr sätter de negativa sakerna djupare spår. Varför är det så?

Många tycker att jag trots en del motgångar (många, känns det som ibland), ändå har förmågan att se livet från den positiva sidan. Mitt svar till det är att jag anser att jag inte har något annat val. Jag har ett val, att gräva ner mig ännu djupare än där jag redan befinner mig när det känns tungt, eller så kan jag gråta en skvätt men sen ta mig i kragen och sedan kravla mig upp till toppen. Valet är enkelt, men inte alltid så lätt ska jag säga. Det kräver en hel del, inte minst tålamod och kraft.

På något sätt så kämpar man extra mycket för det man själv tror på, oavsett om det handlar om en dröm, kärlek, hus, eller jobb. Iallafall är jag sån. Vet jag vad jag vill, så ser jag till att fixa det. Jag har lyckats rätt så bra, om jag får säga det själv, men än har jag mycket kvar. Tyvärr står jag ganska maktlös ibland, och ber till högre makter om hjälp. Ibland kanske man skulle ta och bli troende, eller? Nä, jag vet inte, men någon vill man kunna be om hjälp ibland. Någon som inte är fysiskt närvarande... typ änglar eller så.




Som tur är han jag/vi många fantastiska människor omkring oss, som vi vet tycker om oss för de vi är!
Och det är vi oerhört tacksamma för!

Tack alla underbara, ni vet vilka ni är!

God Jul & Gott Nytt År!

Vi önskar er alla som följer våra liv på bloggen en riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År och tackar för alla fina kommentarer och styrkekramar vi fått genom året. De har varit välbehövda, inte minst när livet inte alltid går som man hoppats på och vill. Det är väl det som är tjusningen med livet, att det går upp och ner. Det är väl det som gör att man är tacksam för det man har, och inte för det man saknar. 

Ta hand om er och njut! 

Grattis säger vi till Ebba idag som fyller 4 år, lilla stumpan!

Vi "ses" snart igen. Nu tar vi det lugnt under julen och vilar upp oss inför det nya året, som vi hoppas är full av nya möjligheter och överraskningar för oss alla.

Tack för detta året!

KRAMAR! 

***

Flickorna Bus visar glatt upp årets fina julfoton!

Alice


Stella


Ebba


GOD JUL
&
GOTT NYTT ÅR!

och det känns riktigt bra, bloggen uppdateras inte så ofta i nuläget.

Den sista tiden har all vår lediga tid spenderats inomhus, i vårt kök. Den behövdes fixas till och göras mycket mycket mysigare och mer hemtrevlig. Projektet blev att sätta upp vit pärlspont på väggarna, från golv till tak. Det gjorde susen. Matbordet, stolarna och kökssoffan möblerades om, ett gammalt men nytt hörn vitrinskåp fick flytta in och vitmålade (av mig) hyllplan och konsoler sattes upp.
Det blev ett helt nytt kök, för en billig penning.

Igår kväll när vi kom hem runt 10 tiden, så tände jag lampan i köket och bara kikade in. En känsla av hemtrevnad och välkomnade omfamnade mig. Jag tittade på Jonas och han kände nog likadant. Nu känns det precis så som vi vill att det ska vara. Hemtrevligt. Det ska synas att det bor någon här...

Jag hoppas ni kan få lite av känslan vi känner, när ni ser bilderna. Om inte är ni välkomna på ett kopp kaffe, så får ni sitta i vårt nu fina lantliga kök och bara mysa bland tomtar och levande ljus.

Kram!

...Jag älskar livet jag lever...

Om det är någon gång på året man skall vara extra tacksam över det man har, så är det väl i juletider. Eller är det bara jag som känner så? På något vis känns det så eftersom man tillbringar mycket mer tid nära sina nära och kära.

Kylan, regnet och det tråkiga vädret för oss närmare varandra in i värmen och gemenskapen. Så är det iallafall i vårt fall, så vi under årets ljusa timmar lever mest utomhus. Vill man oss något då, så är det bara att leta utomhus, i trädgården, i skogen eller på åkern, där finns vi. Numera vistas vi mycket mer inomhus, men de få ljusa timmarna dagen har att erbjuda är vi utomhus, trots regn.

Vad händer numera på Lilla Hultet? Ja det kanske ni undrar. Hm, var ska vi börja?!
Vi mår bra, det har varit mycket sista tiden, men nu börjar det lugna ner sig lite. Vad som tagit upp mycket av vår tid berättar jag om vid ett senare tillfälle. Annars så är det väl jobb som gäller för mig, såväl som på jobbet som hemma. Jonas är på bena igen, fick börja stödja på sitt ben förra fredagen, så nu haltar han runt här på gården. I veckan väntar sjukgymnastik och läkarbesök/röntgen, spännande att se vad det visar och ger.

Hundarna mår bra, alla tre, så även alla tre kossorna och de tre hästarna. Hundarna livar upp stämningen med sina bus, speciellt lilla Alice som bara leker och stojar hela tiden. Det är inga långa sekunder hon är stilla och lugn. Det måste vara underbart att vara valp! Ebba och Stella har ett gott tålamod som orkar med henne, för ibland kan hon vara riktigt jobbig när hon håller på. Men för det mesta är hon skojig :-) Stella har också den senaste tiden träffat en ny kompis, Swea, som också är en blandis, och även jag har fått en ny vän Anna. Och läskigt nog är de väldigt lika varandra till utseendet. Det är roligt för Stella att ha en kompis i sin egen storlek, tack flickor för de mycket trevliga promenaderna.

Rent praktiskt i huset sker inget större just nu, men det ska snart dra igång ett projekt. Material inhandlades idag på Byggmax, så på måndag börjar vi. Bilder och uppdatering om det kommer... jag lovar. I pysselverkstaden går det framåt, men ibland står det still då tiden tyvärr inte alltid räcker till. Men för det mesta hinns det med lite grann varje dag... Man hinner det man vill, för tid finns, det hela handlar om hur man fördelar denna tid.

Slutligen så vill jag bara säga Grattis till Helene och hennes familj som numera är ägare till en liten gård, ungefär som våran. Jag höll tummarna så hårt jag bara kunde och nu är stället ert. Underbart!

Jag avslutar med lite bilder som legat och väntat på att få visas...
Hejsvejs!

Jonas ute med kryckorna i skogen... dags att släppa Ebba en liten stund på rådjur...


Ebba, när hon gör det hon tycker är roligast av allt- jagar!


Jag under en skogsvistelse på jobbet. Det gäller att ha roligt på arbetet!

...händer det saker!!!! *ååå vad jag längtar*

Och då är det bara en dag kvar till julafton.

Bara så ni vet!


bild lånad från www.google.se

Är det normalt att det är 9 plusgrader den 7 december? Det tycker inte jag. Jag vill ha kyla, frost men helst av allt snö. Då för några veckor sedan då det var frost, kallt, klart och soligt då trivdes jag som bäst. Jag fick så mycket energi, och trots kylan var jag ute och satt i solen. Så underbart. Jag kunde riktigt känna hur jag sög i mig all solljus, och spara den för dessa tråkiga och gråa dagar.

Lilla hultet en riktigt fin och kall frostdag.

gör sig riktigt fin i vårt hem....

Julgardiner är sitter nu uppe, så även stjärnor och ljusstakar. Genast känns det mycket mysigare och mer ombonat, vilket jag gillar...

I lördags var det dags för brorsan att flytta till sin allra första riktiga lya, en jättefin liten etta i Skövde. Mamma & Pappas bil var fullastad och så även släpkärran. Det bär av till Skövde runt lunchtid.

Väl framme innebar det mycket tunga lyft av möbler, lådor och andra diverse saker... Som tur var fanns det hiss, så vi släpp släpa allt utför trapporna.

Det tog ett par timmar att få allt iordning men det blev i stort sett färdigt. Han fick till och med finfina gardiner i alla sina fönster. De fixade jag med glädje åt min lillebror!

  

  

Hoppas du ska trivas riktigt bra i den nya lyan!