Lilla Hultet

Jag älskar blommor!!!
 i alla dess färger och former.
Jag älskar att ta kort på de också, trots att min digitalkamera är något antik numera. Drömmer om en ny och bättre, med fler pixlar, bättre zoom etc...






Jag önskar mej en ny kamera när jag fyller år!!! Det är det enda jag önskar mig i år när jag fyller 25. 
 Så nu vet ni vad ni ska köpa till mej! :-)

... ja det gör jag, men vem gör inte det?? ...

Men jag gillar inte bara att få de, utan nästan mest att ge bort de. Speciellt när man ska göra en "egen" present. Att köpa en grej som man kombinerar med en annan, packar in det i cellofan och binder ihop med snören i olika färger och tjocklekar, det gillar jag!!

Här har jag gjort en liten present till Helene. Den fick hon av oss när hon fyllde 30.



Innehållet var:

En fikabricka i lantlig stil, en skål med godis, ett rosa ljus, servetter, en sten med texten Lev i nuet, choklad, en häst tidning, hästklistermärken och en ananas. Temat för presenten var häst & rosa, vilket jag vet att hon gillar!

Det är kul att ge bort fina saker!

Nu när sommarn (njae snart iallafall) är här, så sker det inga som helst renoveringsprojekt inomhus. Som mest ska vi se till att få upp en kakellist i köket, men annars får det vänta till hösten då vi inte är ute lika mycket. Det är endast små förändringar som sker, små nya och billiga inredningsprylar flyttar in och ställs på våra hyllor. Växter pyndas med små hjärtan, ja ni förstår... Miljön pyntas med små ting som bara jag kan älska! Och Jonas undrar vad det som är sååå speciellt med de, men tycker sen när det väl är på plats att det är bra. Han har väl vant sig stackarn...












Jag får inte nog av alla dessa fina gamla ting som bara ligger och skräpar i andras källare, förråd, ladugårdar, ja lite varstans. Små lådar, flaskor, burkar, ljusstakar, med mera. Jag vill ha en tallrikshylla, en vit i vardagsrummet. Undra om jag hittar någon? Eller om jag ska snickra ihop en själv?

Det är alldeles för underbart väder för att hinna med att blogga. Just nu pågår mycket arbete utomhus på Lilla hultet. En massa djur att se till - två kvigor, en tjur, en kalv, tre hundar, tre hästar och två grisar.

Vi har fortfarande lite ved kvar att kapa, vilket vi ska hinna med ikväll efter att vi ätit lite.

I helgen har vi plöjt, sått och ringvältat på baksidan av huset. Sen ska vi försöka hinna med huset, som måste tvättas ordentligt för att sedan målas. Det vore skönt om det blev klart innan sommarens varma dagar. Med stormsteg närmar sig också hö- säsongen, så då känner att göra så mycket som möjligt nu, för sen är det bara hö som gäller... Sen skadar det inte att vara ledig någon dag, vilket vi har svårt att bli av, men ibland kan vi sakna det.

Så nu blir det nog långt mellan inläggen, men jag ska försöka hålla er intresserade uppdaterade.

Ha det nu riktigt gott & njut av det härliga vädret precis som vi gör!

Kram på er!



kort från förra årets hö-skörd.
Fotograf Johan Berntsson

I söndags var det dags för en liten valpåterträff på Lilla hultet. Alla valpar utom en kom, och det var riktigt riktigt roligt. Det var kul att få se alla valparna igen, och deras hussar och mattar.

Vi var ute en bra stund då alla valparna fick hälsa på varann och sedan busa, på lika villkor. Ebba var också med, och hon satte de små på plats. Morsan som hon är!

Njut av de härliga korten på alla valparna!!

















Tack till

Abbe, Ally, Tixi, Axel, Abby och Malte med mattar & hussar för att ni kom på valpåterträffen. Det var kul att få se er alla igen!

Vi hälsar så gott till Asti också, som vi vet har det bra med sin familj. 

Kramar till er alla!!
 

Idag kl. 9.00 var vi på plats på Lygnevi i Sätila för att ställa ut Alice. Premiär!
Det var mycket hundar på plats, och alla var taxar. Jätteroligt.

Vi hade frågat Maja (en jobbarkompis dotter), om hon ville gå med Alice i ringen, och det ville hon hemskt gärna. Och bra var väl det, för det hela slutade med att Alice fick första pris och väldigt bra utlåtande av domaren. Hon kom 2:a i klassen, där hon tävlade mot en halvsyster till henne.

Alice gör oss stolta!
Och Maja tack ännu en gång för att du ville ställa upp.



bild på Alice som liten taxbebis!!!

"Kärlek är inte att kräva - kärlek är att ge".

Finns det inget bättre än att älska eller tycka om någon? Och sen även få tillbaka.
Det gillar iallafall jag!



Helgen som varit har varit lugn, men ändå som vanligt full av aktivitet. Vi har hunnit med en del, men inte riktigt med allt vi hade hoppats på. Vi hade tänkt bli klara med veden, men det blev vi inte trots att vi fick mycket gjort. Sen har vi lämnat och hämtat våran bil som fått sig en rejäl tvättning och vaxning. Den är som ny igen! Härligt. Sen har vi hunnit träffa goda vänner och haft mycket trevligt!
Tack goda vänner!

Nu är helgen över, men snart är det ledigt igen. Underbart!

"Det kan vara svårt att bära en framgång, men det kan vara ännu svårare för andra människor att bära den".

Att lyckas med vad man än gör är helt underbart, stora som små mål och drömmar. Tyvärr är det inte lika uoppskattat av alla människor. Vad det beror på det vet jag inte, men av någon anledning får jag en känsla av att det är avundsjuka som ligger bakom. När någon lyckas och man riktigt ser hur det lyser ilska, avund eller ibland kanske även hat hos en annan människa så blir man nästan lite rädd, men framförallt ledsen. Hur kan man känna så? Varför kan man inte känna glädje åt andra, när man vet att de har kämpat och slitit för att nå dit?

Istället för att känna glädje så kommer det istället kommentarer som
- Ååå vad vissa människor ska vara så rediga jämt.
- Det var ju tur att hon/han blev klar med sin utbildning (eller vad det nu är), så länge som han/hon har hållt på.

Varför undrar jag bara?



bild lånad från google.se

Nu var det snart ett år sedan dessa små godingar kom till världen...



Närmare bestämt 8 maj 2009. Det var en minnesvärd dag för både oss och Ebba. Nu är det som sagt dags att bjuda alla valpar och deras hussar och mattar på en liten återträff. Vi hoppas att så många som möjligt kan komma, så vi får se er och valparna igen. Alice vill säkert busa med sina syskon. 

Alice & Jag satt och pysslade i början av veckan. Vi gjorde inbjudningskorten till återträffen och tro det eller ej med Alice hjälpte till mer än ni tror... 

Bildbevis kommer här nedan! 









Duktig hon är, eller hur?

I torsdags förmiddag kom en kär vän och kollega, Madde, till jobbet med sin lille son, Hugo, med en mycket fin rosa blomma till mig. Hon tyckte att jag skulle ha en sådan, och jag håller med Madde, jag behövde den.



Jag har haft lite av vad man kan kalla för en down-period nu i ett par dagar, det kanske inte ni (mina läsare) har märkt, men mina nära och kära som känner mig har säkert märkt det. Jag har inte varit lika glad och pigg som jag oftast är, utan mer tyst och fruktansvärt trött i huvudet. Kroppen i övrigt har hållt igång, med allt ifrån kransbinderi till vedklyvning och plantering av buskar och träd. Så fungerar jag, ju mer jag har att tänka på desto mer arbetar jag fysiskt. På något sätt få befrias jag av alla tankar och det som är jobbigt just nu, jag bearbetar de medans jag sliter med kroppen, och sen när jag är klar är jag så trött att jag inte orkar tänka överhuvudtaget. Bra? Jag vet inte med än så länge fungerar det fint.

Tack än en gång Madde för att kommer med små uppmuntrande sms och nu denna gång med en liten blomma. Små saker berör mycket, iallafall för mig.
Den fina blomman har fått en egen liten plats hemma hos mig!



Kram!

I tisdags eftermiddag/kväll när jag precis hade kört in bilen i garaget ringde min mobil, det var Jonas. Han undrade vad jag gjorde, och jag sa att jag precis hade kommit hem. Okej så bra säger han, jag har varit och handlat och jag tänkte jag skulle grilla några kotletter och göra potatisgratäng till oss ikväll.
Tror ni jag blev glad?
Det blev jag... just denna dag kände jag inte alls för att laga mat, så det kom alldeles lägligt att han ville göra mat och speciellt när det var något så gott också. Det här med vardagsmat är annars något av det tråkigaste jag vet, vad ska vi äta idag är en ständig fråga... Usch!

Innan Jonas kom hem tog jag på mig överdragsbyxor och rejäla uteskor och så tog jag med mig Stella, så gick vi till skogs för att plocka björkris. Jag hade fått fler kransbeställningar. På vägen till skogen möter vi Jonas, han öppnar fönstret och säger att han har köpt något till mig.

En bukett blommor.



Chockad? Ja. Varför? Jo för att det hör tyvärr inte till vanligheterna längre. Det går många år mellan gångerna nu, ibland har jag fått tjata till mig en bukett tulpaner eller rosor. Men det härliga med detta är ändå att nu när jag fick en fin bukett blommor så känns det som om han verkligen ville att jag skulle ha de, alltså verkligen verkligen.... och det gillar jag, äkta känslor!

Nu står de vackra blommorna i en vas med vatten på köksbordet, så jag får se de varje dag. Tack älskling för att du är den du är och för att du står ut med mig när jag inte riktigt är mig själv och behöver dig som mest. Jag älskar dig!