Lilla Hultet

Ja det sista dagarna här har varit väldigt händelserika, mer än vanligt om jag säger så. Och efter i lördags så ser mitt och Jonas helt annorlunda ut, vilket jag säger med en enormt stor glädje. Detta har läääänge varit en stor dröm och önskan för oss, att få ett barn. Och NU... nu är vi här och vi har fått en son.

Vi har fått äran och lyckan att få en alldeles perfekt pojke, som är vår son. Vi älskade honom innan han fanns, vi har älskat honom hela tiden han låg i magen och nu när vi har honom hos oss älskar vi honom ännu mer. Trots att det hela känns lite overkligt ibland, så är det ändå på något vis det mest naturliga och självklaraste. Det känns inte som vi gjort annat än haft honom hos oss. Det är svårt att förklara, det måste bara upplevas. 

I torsdags kväll var en helt vanlig kväll hos oss på Lilla Hultet. Jonas var ute och grejade och försökte ta det lite lugnt framför TVn. Jonas ringde mig när han var påväg hem med traktorn och frågade om jag fortfarande ville åka med och ploga lite snö. Ja det vill jag sa jag, jag tog på mig och gick ut och väntade på honom...
Jag var så glad att jag fortfarande fick plats på min lilla sittplats i traktorn trots den tjocka magen. Jag plogade lite först, men sen fick Jonas ta över så jag inte var så duktig på det. Vi åkte en sväng och sen tog vi det lugnt framför TVn innan läggdags.





Jag vaknade som sagt sen på natten och vattnet hade gått. Och det gjorde den hela dagen sen... men jag kände ingenting annat. Inga sammandragningar, inte ens när jag rörde mig. Så efter att vi varit inne på förlossningen och allt såg bra ut så var vi ute på en promenad med hundarna i stormen som var. Jag kände ingenting nu heller...

Jag gick och la mig och vaknade halv 4 av att jag hade fått sammandragningar... Jag låg kvar i sängen och försökte klocka värkarna för att se om de kom med jämna mellanrum, men det gjorde de inte. Jag försökte somna om, det gick korta stunder, men sen bestämde jag mig för att gå upp istället. Jag väckte Jonas och sa att jag hade börjat få sammandragningar, men att jag inte bryr mig om att ringa förlossningen för vi ska ändå in kl 8 för igångsättning. Strax innan vi åker hemifrån skickar Jonas ut mig och säger att jag ska passa på att gå en liten sväng i skogen, nu börjar värkarna kännas lite mer... Promenaden hjälpte!

Väl inne på förlossningen var det CTG som gällde, allt ser bra ut. Öppen 2 cm och hela tappen är borta. Jag slipper gelen för igångsättningen och kan istället få droppet på en gång. Allt förberedds och vid strax innan 11 sätts droppet på. Varje halvtimme ökas det på, och då kommer värkarna oftare och starkare.
Jag får sterila kvaddlar när smärtan börjar bli jobbig, värst var det i ryggen, så dessa hjälpte, det var så skönt. Men istället gick smärtan över på magen :-) Sen kom lustgasen in i mitt liv... och gjorde det lite bättre.
Värkarna kom.... och snart även bebisen. När klockan var ca 15.00 kände jag att nu kommer bebisen snart ut... Men då fick jag inte krysta, utan hålla emot och det var inte det lättaste ska jag tala om för er. Just i denna stund fick jag även en EDA (som jag absolut inte ville ha, men som barnmorskan bestämde att jag skulle ha för att kunna slappna av). Den sattes och då kom krystvärkarna- 3 stycken blev det, efter andra krystvärken var huvudet ute och kände det sen på nästa krystvärk sa det plask och så flög bebisen ut och tittade på sin far när han kom ut.
Klockan var 15.29 - jag hörde inget skrik - kände ingen smärta - bara en underbar lättnad.

Barmorskan torkade h*n och la upp honom på mitt bröst, Jonas och jag tittade på varandra och nu var vi en liten familj. Vårt lilla mirakel var här, hos oss. Känslan i denna stund kan jag fortfarande känna, men inte beskriva. Efter en liten stund frågar jag Jonas, såg du vad det är för något? Nej svarar han mig. Vi lyfte på handduken och tittar förvånat på varandra och jag säger, Nämen han har en snopp. Det var ingen Sophia. 





Vi får vara ifred en liten stund, innan det är dags för att klippa navelsträngen, det blir en sen avnavling och Jonas klipper navelsträngen. Sen känner barnmorskan på min mage för att känna att moderkakan har lossnat, det har den, sen får jag krysta en gång samtidigt som hon drar i "snöret" och vips så är moderkakan ute. Snabbt och lätt gick det. Sen var det dags för vägning och mätning av bebisen, jag skulle tömma blåsan och sen fick vi ett annat rum. 
Just i denna stund var det fullt på förlossningen, så de skulle snabbt städa förlossningsrummet för nästa par stod på tur att föda.  

Vi bara myste, jag duschade, och vi fikade. Vid halv 8 tiden kom personal från BB och hämtade oss och jag fick ett eget rum på BB avdelningen. Jonas var hos mig någon timme sen åkte han hem.



I måndags åkte vi hem... efter att barnläkaren tittat igenom honom och PKU testet var gjord. Underbart att få komma hem!

Och i onsdags fick vi åka in på återbesök, då ett hörseltest gjordes på honom och som gick bra. Sen fick vi träffa barnmorskan/barmorskorna som var med på förlossningen och vi pratade lite om allt som hörde den till och om Elias, amning m.m.

Nu är det livet hemma som gäller. Vi har ringt till BVC och till barnmorskan för att avboka tiderna jag hade fått och nu istället fått en tid för efterkontroll. Nästa vecka kommer någon från BVC på hembesök där Elias bland annat ska vägas och så...

Nu har vårt liv som föräldrar till Elias börjat och vi njuter av all tid vi har tillsammans.

Nu är han här, Elias.

Han föddes lördagen den 12 februari 2011 kl. 15.29.
3000 gram och 50 centimeter Elias.

Kl. 4.30 inatt/morse vaknade jag av att vattnet gick. Det var en väldigt konstig känsla, då jag vaknade av att det var blött men kände mig inte kissenödig (jag trodde jag hade kissat ner mig först). När jag steg ut så kom det ännu mer... Jag konstaterade då att det var vattnet som gick, men jag hade inte ont?! Vattnet hade alltså gått utan att jag fått värkar... så kan tydligen en förlossning också dra igång.

Efter en stund gick jag och la mig igen, väckte Jonas och berättade för honom att vattnet har gått. Sen försöker jag sova lite till, har inte sovit mer än 4 timmar. Men det gick inte... Jag låg och vred mig i ca 1.5 timme då jag bestämde mig för att gå upp och dricka lite nyponsoppa. Då kommer det mer vatten... och mer... och mer...

Jag ringer till förlossningen och talar om att vattnet har gått, men att jag inte har några värkar. Nu är kl. 6 och sköterskan/barnmorskan i luren säger att vi ska komma in vid 8 tiden och kolla så att allt ser bra ut med mig och bebisen.

Vi åker in, mötts av samma sköterska i dörren som släppte in oss igår och vi ler åt varandra då vi inte trodde vi skulle träffa varandra så snart...  Jag kopplas till CTGn igen, och blir sittandes i ca 40 minuter. Bebisens hjärtljud ser bra ut och jag har inga sammandragningar. Barnmorskan känner och klämmer lite på magen och känner att bebisens huvud är där den ska vara. Allt är i sin ordning. Efter en liten stund efter detta kommer en läkare in och vill undersöka mig. Det blir först en vaginalundersökning där hon ska känna och se hur allt ser ut och är, hon kollar livmodertappen och hur mycket jag är öppen. Jag var öppen 2 cm och halva livmodertappen var borta.
Sen gjorde hon ett snabbt ultraljud på magen för att se på bebisen och se hur mycket fostervatten h*n hade därinne. Allt såg bra ut! Strax efter när jag fått på mig kläderna så kommer det en riktig flod av vatten, tur att jag hann ta på mig och att läkaren slapp få allt på sig medans hon undersökte mig :-)

Så vi fick åka hem. Vi ska se om det hela drar igång av sig självt, om inte så ska vi in imorgon och då blir jag igångsatt. Det är ingen idé att låta det gå längre när jag är fullgången, och medans jag och bebisen mår bra.

Så är läget på Lilla Hultet!!!
Spännande va?! Det tycker jag... Jag har sovit ett par timmar, Jonas sover än och när han har vaknat ska vi ut och gå en sväng med flickorna i snön en stund. Det kanske hjälper på traven (?!) och gör att jag får igång lite sammandragningar.

*   *   *

Fortsättning följer gott folk...

Idag kl 9 hade jag återigen tid hos barnmorskan för att ta ett nytt urinprov och för att kolla blodtrycket igen. Äggvitan i urinet var detsamma som i måndags, dvs. högt, vilket inte är så bra. Även blodtrycket var oförändrat och högt. Jag fick gå in i ett vilorum på barnmorskemottagningen och lägga mig i 20 minuter, och sedan tog barnmorskan blodtrycket igen. Högt även denna gång. Hon ringde därför till en läkare på förlossningen i Borås och fick som svar där att vi gärna fick komma in för att ta lite fler prover för att verkligen se så det inte är någon fara och att det inte utvecklar sig till havandeskapsförgiftning.

Jag åkte därifrån och ringde till Jonas och bad han komma hem från jobbet. En timme senare var han hemma och vi åkte in, med BB- väskan, som barnmorskan sa var bra att ta med sig om det skulle vara så att jag skulle bli inlagd.

Väl på förlossningen fick jag lämna ett nytt urinprov, nu var resultatet bättre än det jag hade lämnat hos barnmorskan. Sen tog sköterskan blodprov som skulle analyseras.
Efter en liten stund fick vi gå in i ett undersökningsrum där en barnmorska kände på magen, bebisens huvud och lyssnade på hjärtat. Sen blev jag kopplad till en CTG apparat, där bebisens hjärtljud skulle kollas och mina ev. värkar. Bebisen hjärta slog finfint och värkar hade jag inga, det var lugna gatan på den fronten, i ca 20 minuter satt jag där...

Sen kom läkaren... som också hon kände på magen, frågade hur jag mådde och gjorde ett ultraljud. Vi fick se vår FINA bebis, som såg så perfekt ut. Och stor! Sist vi såg henne/honom var i vecka 18 och det har hänt en massa sen dess. H*n fick inte plats på hela skärmen längre :-) Och allt syntes så tydligt, munnen, fingrarna, hjärtat, urinblåsan, benen, tårna, ja allt! Underbart!!!!
Läkaren kollade även att det fanns tillräckligt med fostervatten och att moderkakan såg bra ut. Hon mätte bebisens huvud och lårben framförallt. Allt såg bra ut!
Så efter detta var det bara att åka hem igen, och isåfall komma tillbaka om det skulle vara något konstigt, om jag börjar må sämre, få ont eller om det hela drar igång vill säga.
Men just nu var det ingen fara för havandeskapsförgiftning, och det är ju skönt.

Idag gick vi även in i vecka 39. Jippi!!!!!

Och i vanlig ordning har magen fotats... Nu känns den stor, den hade växt 1 cm sen i måndags mätte barnmorskan, så än verkar den inte ha växt färdigt.

Mina supersexiga byxor med "låg" midja!





13 dagar till beräknad förlossning!

Info från familjeliv

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Nu har vi nått vecka 38 i graviditeten, jippi!!!!

Så här är läget i magen enligt en av graviditetsböcker vi har hemma.

Vikten hos bebisen är oftast mer än 3 kg, och barnet räknas alltså som fullgånget och många föder i den här veckan. Det är barnet själv som bestämmer när det är dags att födas.
Det är hög tid att packa bb- väskan nu om det inte redan är gjort. 
Det är mycket barn i magen och moderkakan är mellan 20- 25 cm i diameter. Den väger ungefär ett halvt kilo och det är av stor betydelse att den fungerar fullt ut. 

Det går att känna hur barnet trycker och pressar nedåt mot underlivet. Många barn sjunker ännu djupare ner. Bäckenet är något vidgat och barnets skallben har förmågan att omforma sig för att passa in i förlossningskanalen. Det kan vara svårt att hitta sköna ställningar när man ska ligga eller sitta. Magen är hela tiden i vägen.  

*   ~   *

Bebis och bebis, det är mycket bebis i magen nu. Det känns! Tungt och otympligt, men jättemysigt! Det vore kul att se hur bebisen ligger i magen just nu, det måste vara trångt därinne. Stackarn försöker sträcka på sig vilket känns väldigt tydligt, det blir som en bula på magen där h*n trycker med sin lilla fot.

Nu är även BB- väskan packad!
Jag packade den idag när jag kom hem ifrån jobbet. Det blev några myskläder till mig, amningsbh, amningströjor, och hygiensaker. Bebisens kläder; bodys, pyjamas, byxor i både storlek 50 och 56. Även små strumpor och mössor packades ner. Min journal och andra viktiga papper ligger också i väskan, tillsammans med parkeringspengarna.
Bebisens filt ligger numera i våran säng så den ska lukta mig och Jonas, vilket barnmorskan rekommenderade, då barnet känner trygghet när den luktar mamma och pappa.
Hm, vad mer?! Jo, jag har plockat fram den lilla digitalkameran vi hade förrut och laddat batterierna, och även letat fram ett till minneskort, för kort måste vi bara ta en massa när det hela drar igång. Systemkameran ska också med...  

Har jag glömt något?




I en annan bok hittade jag denna information, vilket var roligt då jag har gått och undrat över detta.

Ett nyfött barn brukar väga ungefär 3.5 kg. Moderkakan och hinnorna väger tillsammans cirka 700 gram. Till det kommer fostervattnet, 1.5 kg. Det blir nästan 6 kg.
Livmodern växer och blir nästan ett kilo tyngre. Brösten växer och andra organ i kroppen blir vätskerikare. Man får räkna med 1- 2 kg. Blodvolymen ökar med nästan ett kilo.
10- 12 kg i viktökning har alltså direkt med graviditeten att göra.
De flesta kvinnor ökar ett par kilo mer, omkring 12- 15 kg, men en viktökning upp mot 20 kg eller mer förekommer också.

*   ~   *

Undra hur mycket jag har gått upp nu? Sist sist jag var hos barnmorskan hade jag gått upp 7 kg sen inskrivningsdagen. Nu har jag säkert gått upp lite till, om inte annat så känns det så. Det är vätska tyvärr, det både syns och känns i kroppen. Speciellt i händerna och fötterna, men även i ansiktet...
Jag är tjock, glad och lycklig över att bära det finaste lilla miraklet i magen, vårt mirakel!



Glöm inte att gissa om ni redan gjort det!

HÄR!

Så känner jag mig idag, gotte-sugen och som en gris :-)

Hahaha, inte riktigt kanske men nästan. När jag kom hem ifrån jobbet bytte jag först om till ett par mysbyxor, sen slängde jag in lite tvätt i maskinen och så tände jag pannan. Sen kom gottesuget, jag hittade ett par kaffebullar som jag bakade häromdagen och dessa slank ner med ett glas juice. Sen var jag tyvärr inte nöjd utan jag hittade några karameller i hörnskåpet i köket också. Mums!

Då fick jag en tanke: Är det såhär vissa gravida känner sig hela tiden under graviditeten?

Jag har inte varit sugen på något särskilt under graviditeten, utan har mest bara varit glad över att kunna äta mat och sedan få behålla det. Jag har istället fått lägga mycket tid på att tänka på vad jag kan äta utan att bli illamående. En del äter en massa choklad, lakrits, apelsiner, oliver, ja allt möjligt. Nu har jag blivit sötsugen, och det är väl skönt på något vis att det kommer nu när det är lite kvar och inte tidigare. Tänk så mycket jag hade gått upp i vikt då! 

Det räcker att jag har börjat samla på mig vatten, som en kamel. Jag är många djur (både gris och kamel nu, haha). Idag på jobbet fick jag igen snabbt och lätt ta av mig ringarna innan det var kört, speciellt vänsterhanden svullnar upp. Så nu får de hända i halsbandet istället... Jag känner det i hela kroppen, även i ansiktet, benen och fötterna. Händerna blev så varma att när jag var ute med barnen på jobbet i över en timme så beövde jag inte ha vantar på mig. Jag frös inte ens lite. Nu känns bara skönt att veta att jag inte ska jobba så längre till, utan kan vara hemma och faktiskt vila mig och ta dagen som den kommer, tills det är dags för bebisen att anlända. Skönt!!

Nu börjar jag känna mig hungrig också känner jag, lite mat hade inte varit så fel. Smörgåstårta hade varit gott, det ska jag nog göra i helgen. Om inte annat så har en kollega på jobbt önskat sig det, så det ska jag bjud henne på innan jag slutar... :-)

Då gick vi in i vecka 37 idag. Jippi!!!!!
En vecka närmare den stora dagen!


Sammanfattande info om vecka 37 hittad på
www.growingpeople.se

Nu är det inte så långt kvar och föräldraledigheten har börjat för de flesta. Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern.

De flesta barn ligger med huvudet i bäckenet, 4 procent ligger med stjärten före. Huvudet - eller stjärten - tränger ner i bäckenet och fixerar sig.  

Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova. Det är vanligt med ryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.

I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr.
Huvudets omkrets är 34 cm.

De mesta av lanugohåret är borta. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen.

*   *   *

Jag mår bra, eller ja som en gravid kan göra. För det mesta mår jag bra, det är vissa stunder varje dag som kan kännas tunga, då blir det väldigt jobbigt. Värst är det när jag sovit dåligt och det kombineras med en sur mage, kramp i vaderna och trött rygg. Jag känner mig stor som ett hus och att snabbt röra sig för punkt A till B är inte det lättaste. En liten knuff behövs ibland. Höromdagen svullnade även mina händer upp så jag snabbt fick ha händerna under kallt vatten och ta en massa tvål för att få av mig ringarna. Nu är det inte så illa, men jag känner mig ändå lite svullen. Bara det inte blir mer!

Men jag ska inte klaga, för samtidigt som det kan vara jobbigt emellanåt så är det mysigt att bära vår lilla bebis. Det är en känsla som inte går att beskriva, och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara såhär. Jag har redan börjat tänka på hur det kommer att kännas sen när bebisen är född och jag inte längre kommer att känna sparkarna ifrån magen. En konstig känsla tror jag, för det är så otroligt häftigt att det lever en liten människa i mig, som sparkas och rör sig en massa därinne...

V får ta och börja packa BB väskan snart också, så är vi ute i god tid.

*   *   *

Jag bjuder på veckans magbild, trött och sleten efter jobbet. Såhär gigantiskt är jag nu, det är mycket Majo numera! :-)





Nu återstår den stora frågan: 
När har bebisen bestämt sig för att kika ut? 
Kommer hon eller han att komma tidigare, på utsatt datum eller senare?

NÄR???? 

Jag försöker ställa in mig på att vi kommer att gå över tiden, även om det inte är något jag vill. Men det är tydligen väldigt vanligt om man väntar sitt första barn... Så vi ska nog inte bli förvånade om vi passerar 23 februari 2011. H*n får gärna komma den 2 mars 2011 isåfall, då jag och Jonas ändå firar 10 år tillsammans. 

Det återstår att se...

Nu är jag trött efter en natt med lite sömn och arbetsdag. Mätt och belåten efter kvällen middag. Nyklippt, jag behövde verkligen klippa mig. Det såg ut som om jag hade en stor svart mössa på huvudet, vilket inte var så bra eftersom jag aldrig har mössa på mig. Jag blev nöjd även denna gång, och hade jag inte blivit det så hade jag bara haft mig själv att skylla på eftersom jag klipper mig själv. Nu slipper jag det på ett litet tag... eller kanske inte. Jag klippte mig sist på nyårsafton och det var inte såå längesedan... Efter klippningen passade det givetvis alldeles perfekt med en varm dusch, så nu sitter jag här i soffan ren och så avslappnad. Jätteskönt.

Idag var vi iväg på föräldrautbildningen nummer 2, och även denna gången var det roligt och intressant. Idag var det mycket information, diskussion och tankar kring smärta och smärtlindring vid förlossningen. Vi pratade lite om förlossningens olika faser och avslutade träffen med att se en förlossningsfilm. Roligt tycker jag, och det är alltid lika svårt (ännu mera nu när hormonerna är upp och ner) att inte fälla en tår när man ser ett litet barn födas till världen. Det är något magiskt med det... Jag kan än så länge bara föreställa mig lyckan och känslan man får i kroppen när man äntligen får hålla sitt lilla barn i sin famn. Det ser jag/vi framemot.

Smärta var ämnet som var i fokus som tidigare nämnt och så även smärtlindring, såväl naturlig smärtlindring som medicinsk. Just nu känner jag med en gång att jag vill ha så naturlig smärtlindring som möjligt, som t.ex. att bada eller duscha, andning, massage och värme, för att sedan gå över på lustgas. Jag är inte rädd för sprutor, men jag har stor respekt för medicinsk smärtlindring som t.ex. EDA (ryggmärgsbedövning) och morfinliknande preparat.

Jag har läst för och nackdelar med alla smärtlindringar och vissa känner jag mer Nej till än Ja. Sen vet man aldrig hur det blir när man väl ligger där och har ont, men jag strävar inte åt att ta så mycket som möjligt. Jag försöker intala mig att jag kommer att fixa detta, varför skulle jag inte göra det?! Det är så många kvinnor som i alla tider fött barn och klarat det, skulle jag vara den enda som inte fixar det. Nej, det tror jag inte på. Det ska bara gå, lika väl som att bli gravid, bära sitt barn i 9 månader, så är förlossningen ännu ett naturligt steg i allt detta. Det visste jag ju från början... Sen känner jag att jag bara måste lita på att personalen på förlossningen vet vad de gör och sen känner jag mig trygg tillsammans med Jonas, som jag vet kommer att finnas där vid min sida, som han gjort före graviditeter, under graviditeten och givetvis under många andra stunder och situationer under våra snart 10 år tillsammans...

Nästa gång blir det bland annat tal om amning, "bra att ha saker till bebisen" och lite mer massage om jag inte minns fel... Då ska vi vara på plats.

För övrigt så är läget under kontroll... Magen blir bara tyngre och tyngre tycker jag, nu undrar jag hur mycket jag gått upp. Det blir vägning och mätning nästa vecka då jag ska till barnmorskan, och lyssning av det lilla hjärtat. Jag blir mer och mer trött i ryggen när jag står upp länge och grejar, kände det bland annat idag på jobbet när jag stod vid diskbänken och tog hand om disken. Sån värk! Det var bara att sätta sig ner en stund tills det gick över... detsamma kan jag ibland känna på natten eller morgonen när jag vaknar, om jag legat på samma sätt för lång stund, så värker det också. Men så länge jag rör mig och inte gör för enformiga rörelser så mår jag finfint.
Det är guldvärt!!!

*   *   *

Godis är gott, för er som inte visste det. En stor polkagris-klubba hade inte suttit fel nu!
Mums!!!!

I torsdags gick jag in i vecka 35 (34+0), det vill säga att jag har fem veckor kvar till beräknat datum, 23 februari 2011. Sen återstår det givetvis att se när den lill* behagas att komma ut till oss, så vi får se vem denna lilla varelse är som legat i magen i 9 månader... Den dagen, när det nu blir, ser vi verkligen framemot, utan tvivel.

I vecka 35 är bebisen ca 45 cm lång och väger ca 2.5 kg. Den är nu barnets snabbaste tillväxt börjar och det ökar 300 gram varje vecka. Ditt fundusmått är nu cirka 31-35 centimeter. Magen står som högst nu för att snart sjunka ned lite. Bebisen trycker på överallt. Du kan ha tungt att andas, värk i ryggen och svårt att sitta, stå och sova. Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Kort på magen från tre olika vinklar...

Från sidan...



Framifrån...



och uppifrån...

I eftermiddag har vi varit på vårt livs första föräldrarutbildning på barnmorskemottagningen. Det var intressant, spännande och roligt att träffa andra blivande föräldrar som är ungefär lika långt som vi i graviditeten. Vi var nog åtta par blivande föräldrar och en barnmorska vid dagens tillfälle, det fanns några kända ansikten vilket alltid är skönt. Vi som var där var beräknade att få våra små barn från februari månad till april månad. Jätteskoj! 

Det som det pratades och diskuterade mest om idag var om normal förlossning, våra förväntningar om dessa träffar, vad vi vill veta mer om och annat allmänt prat (killarna pratade en del om bilar, barnvagnar och bilbarnstolar berättade Jonas på vägen hem). Till kommande träffar blir det mer om smärtlindring, amning, BB- tiden, samliv och livet efter... En massa intressanta saker som man aldrig kan få för mycket information om. Det börjar ju faktiskt närma sig nu! :-D

Det som jag har med mig och som håller mig lugn på något sätt är det som en kollega till mig ständigt påminner mig om-
Gå på magkänslan!

Hon menar att man ska lita på sig själv som person, på sin kropp så löser sig saker och ting och du vet att du är rätt ute. Det gäller såväl nu under graviditeten, men framförallt sen när bebisen väl kommit och du står där som blivande förälder. Känn efter i magen så vet du vad som är rätt och fel och vad du ska göra menar hon på. Det känns bra tycker jag, för många gånger har min magkänsla varit rätt, så jag kan inte göra annat än att lita på den. 

Litar du på din magkänsla?
 
 

Barnet:

Nu är bebisen 38 cm lång från topp till tå och väger ca 1 kg. Barnet växer och ställer allt högre krav på mammas kropp. Kontakten blir intensivare och känns närmare. Puffar du lätt på magen kan du ibland få en puff tillbaka. Det kan också sparka till som en reaktion på höga ljud, även om fostervattnet dämpar något. Barnet ökar i vikt med ungefär 27 gr/dag och det har börjat drömma. Man vet att det har utvecklat sin förmåga att minnas.

Lungorna mognar för varje dag och andningsövningarna blir mer frekventa. Från graviditetens sjunde månad är barnets tillväxt framför allt beroende av dess förmåga att producera insulin. Detta hormon stimulerar till upptag av socker från blodet. Inne i cellerna ovandlas sockret till proteiner och fett. På så vis hjälper alltså insulinet barnet att lägga på hullet under de sista graviditetsmånaderna.

Förra veckan öppnade ditt barn sina ögon för första gången på fyra månader och det kan nu urskilja ljus och skuggor. Om du den här veckan riktar ett starkt ljus mot magen öppnar kanske barnet ögonen och vänder sig bort från ljuset som om det ville säga, "Mamma, släck ljuset - jag försöker sova härinne."

 
Mamman:

Många kvinnor upplever att de nu blir mer känsliga och får humörsvängningar som de inte känner igen. Det är helt normalt. Situationen du befinner dig i är både känslomässigt överväldigande och fysiskt belastande Ha överseende, sköt om dig på bästa sätt och berätta för din partner om dina tankar och känslor. Det är en spännande tid för er båda och det är viktigt att ni gör varandra delaktiga i det som sker. Kanske känns det verkligare nu för dig som snart skall bli pappa? Det är påtagligt att det är ett litet barn som rör sig där inne och du kan säkert känna hur barnet rör sig när du håller handen mot magen.

Efterhand som din graviditet framskrider kan bristningar dyka upp på huden, framför allt på magen. Dessa rosa, röda eller vita bristningar kan även förekomma på höfterna, brösten, rumpan och låren. Många krämer och lotioner på marknaden påstås förhindra bristningar, eller spridningen av sådana som redan uppkommit. Om det fungerar eller ej får du avgöra själv. De flesta experter är eniga om att det inte finns så mycket du kan göra för att slippa bristningarna. Det är förmodligen ärftligt - om din mamma fick sådana så får du nog också det. Att använda krämer på magen gör dock ingen skada utan hjälper i alla fall till att hålla huden mjuk och len. Hudbristningarna försvinner oftast efter förlossningen.

Känner du dig klumpig? Kombinationen av att din tyngdpunkt har flyttat sig och den så kallade foglossningen, gör att du kanske går på saker och snubblar här och där. Det är inte mycket att göra åt, se till att ha bekväma lågklackade skor och dra ner på tempot.

Du har förmodligen inte mått illa på ett bra tag men nu kanske du både har halsbränna och problem med matsmältningen. Hur kommer det sig? Under en graviditet går hela matsmältningssystemet ner i varv, följaktligen så vilar musklerna i magen och matstrupen och därför kan magsyran lättare komma upp i matstrupen och munnen. Ta reda på hur du kan komma till rätta med halsbränna och matsmältningsproblem.

Nu har jag gått in i vecka 27 (v.26+1). Enligt familjeliv.se är jag i dag 184 av 280. (65,7%).

Det har gått fort!!!!

Såhär står det om vad som händer med kroppen och bebisen i vecka 27.

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.
Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

...

För varje dag som går blir jag så imponerad av hur häftig kroppen egentligen är. Det är häftigt att se den ändra sig, så som jag aldrig trodde att den skulle göra. Kvinnokroppen är verkligen skapt för att bära ett barn, nu vet jag att det är så. Det är häftigt att huden kan töja sig så mycket som den gör vid magen och brösten, och sen dra sig tillbaka till, nästan till utgångsläget. Häftigt!!!

Vi har iallafall en livlig liten bebis i min mage, speciellt då jag själv tar det lugnt. Det slår aldrig fel att han/hon börjar slå och sparka när jag går och lägger mig för natten. Men det verkar även vara en riktig busig liten bebis som vet mycket väl när hans/hennes pappa lägger handen på magen, för då ligger han/hon helt still. Typiskt! Som tur är så har han känt sparkarna någon gång, men inte så mycket ändå... busiga bebis!!!

Jag längtar så tills att få träffa denna lilla varelse, som vi längtar sååååå mycket efter. Jag vill se vem h*n är och ser ut, vem är h*n lik, känna hur h*n känns, ååå bara få lukta på denna lilla bebis och mysa...

Längtan är så stor!!


Vem är du lille vän som ligger och busar i min mage?!

Av någon anledning är det väldigt svårt att gå i en klädbutik utan att titta efter kläder till vår lilla bebis. Sist jag var på Lindex och Kappahl och kika så hittade jag några små söta plagg till bebisen.

Det blev en långärmad body, kortärmad body, ett par byxor, strumpor och en liten varm mössa. Alla kläderna är så små, det känns som när man var liten och tittade på dockkläder till dockorna... Och ändå kommer dessa kläder troligtvis att vara för stora när bebisen väl kommer. Det är så overkligen och verkligt på samma gång! :-) Konstigt det där...



Barns spontana kommentarer:

Igår när jag jobbade sent så var det 3-4 barn kvar vid strax innan fem. Då talar jag om för ett barn på ca 5 år att:

Jag: - Din farbror kommer och hämtar dig om en stund, din mamma ringde och berättade det precis.
Barnet: - Okej, vet du vad? Han är lika tjock som du! :-)
Jag: - Nämen vad säger du? Tycker du jag är tjock? Men din farbror han ingen bebis i sin mage va?
- Barnet: VA? Har du det? Hur ser bebisen ut?
Jag: Jag vet inte det än, jag har ju inte fått se bebisen än, men den är ungefär såhär stor (visar ca 20 cm med händerna).
Barnet: Är den inte så stor som JAG? (håller med ena handen på sitt huvud, han är som en typiskt 5 åring i storlek.
Jag: Nej tack gode gud, så hade min mage varit MYCKET större....
Barnet: Jaha... och fortsätter att fundera...

Barn har så härliga kommentarer, och dessa har jag glädjen av att höra dagligen på mitt jobb.

I torsdags gick jag in i vecka 25 (24+0) och på fredagen kom jag på att jag skulle ta några magbilder innan jag åkte till jobbet.





Om jag läser i de två Gravid- tidningar jag har här hemma så står det såhär om bebisen och magen i denna veckan:

// Magra kinder. Ansiktet ser nästan ut som hos ett fullgånget barn, med fina detaljerade ansiktsdrag. Men ögon och näsan ser lite utstående ut eftersom barnet inte hunnit få så mycket på kinderna ännu.

// Nu väger bebisen i genomsnitt 700 gram. Genomsnittslängden är 22 centimeter från huvud till stjärt. Livmodern är stor som en fotboll. Du kan känna den ungefär fem centimeter ovanför naveln.

...

För en veckan sedan var jag även hos barnmorskan. Där gjorde jag först glukosbelastningen, för att se så jag inte utvecklat graviditetsdiabetes. Det hade jag inte, vilket är jättebra. Sen fick jag även lyssna på bebisens hjärtljud, det lät riktigt häftigt. Ljudet från hjärtat hördes i hela rummet och jag kunde inte göra annat än bara ligga där och le. Hjärtljuden låg på 155 slag i minuten och magens mått var 24 cm. Även Hb- värdet såg fint ut även denna gången 130 låg den på, så inga järntabletter här inte.
Allt såg bra ut! Och det är alltid lika härligt när det är så, då känns det bra i heeeela kroppen. Jag skrev upp oss till föräldrarutbildningen som börjar i januari, det ska bli roligt. Och om någon vecka ska vi även till ett informationsmöte som Försäkringskassan har, så vi får veta mer om hur det hela fungerar med föräldrapenning och dyl. Det känns som det är mycket man ska ha koll på!!!!

Nu har vi börjat skriva i bebisens lilla bok, där vi skrivit in lite om vad som händer nu under tiden h*n ligger i magen. Kul att ha och läsa i sedan, både för oss och för honom/henne.

En sån här bok hade jag velat ha från min tid som liten, det finns absolut ingenting och det är så synd. Jag hade gärna velat ta fram gamla saker som jag hade när jag var liten, eller läsa om hur jag var, vad jag gillade, min första jul, ja ni vet. Omständigheterna var andra då, men nu ska jag själv se till att det sparas lite saker från mitt barns barndom, såsom kort, en liten bok som denna nedan, några kläder och saker som har betytt mycket för honom/henne. Ja lite smått och gott. Det kan komma att betyda mycket sen när han/hon är vuxen.



I den lilla boken får vi nu ta och skriva in att Jonas igår i vecka 22+6 äntligen fick känna den första sparken/boxen ifrån bebisen! Jag låg i soffan bredvid Jonas och helt plötsligt började det röra sig jättemycket i magen, det var så mycket att jag ryckte till några gången.
 Jonas la då sin hand på magen, strax nedanför naveln, och helt plötsligt kände han en liten puff från bebisen. Vi bara satt och log mot varandra, och Jonas sa, Va? Vad det bebisen???? -Ja svarar jag med ett leende och fick ett stort leende tillbaka av Jonas. Tänk att en sån liten puff kan göra en så glad :-) Nu blir det bara mer och mer, mysigt!

... till att få se vår lilla bebis. Idag fick jag en jättelustig känsla, att jag vill ha min bebis i min famn nu! Riktigt så har jag inte känt förrut, men nu så. Antagligen känns det så nu när h*n sparkar och rör sig en massa, hela tiden, och mest när jag är still. Jag bara njuter av att känna dessa sparkar och rörelser...

Ännu har Jonas inte fått känna någon spark, det kommer nog snart. Däremot får han sig en massa goda skratt när han tittar på mig. Det putar lite åt alla håll, från magen, brösten, ja lite varstans som sagt. I stort sett alla mina vanliga tröjor och linnen är för korta, så tar jag på mig de när jag går hemma så glipar det i magpartiet.

Illamåendet har blivit bättre, tabletterna jag fick av läkaren hjälper och jag är så glad över det. Jag har inte spytt på över en vecka, Jippi!!! Det enda som är lite jobbigt är att jag ibland vaknar av en fruktansvärd smärta- kramp i vaden. Fy vad ont det gör. Nu har jag inte haft det på ett par dagar och jag hoppas det fortsätter så.


Tänk att en sån här liten människa kan väcka så stora känslor i ens kropp och sen förändra hela ens liv. Det är helt otroligt och jag kan inte göra annat än att älska vår lilla bebis.  

För någon vecka sedan fick finfina presenter till bebisen. Vi/bebisen fick ett jättefint gosedjur av grannarmas barnbarn Jennie. Det är det mjukaste gosedjur jag känt på länge. Den har sin plats just nu på byrån som står i rummet som ska bli bebisens.

Tack snälla Jennie.




Sedan fick vi även en jättetuff liten body till bebisen från hans/hennes blivande morfar & mormor.
Tack blivande morfar & mormor
sparkar bebisen.

Nu har vi hittat en barnvagn till vår lilla bebis, en riktigt fin sådan till ett riktigt fyndpris. Tro det eller ej men vi gav inte mer än 1200 kr för vagnen med tillhörande mjuklift, skötväska, två myggnät, parasoll och ståbräda. Riktigt bra! Dessutom hittade vi den på hemmaplan så slapp åka långt för att kika på den.  Vi är så nöjda, så nu hoppas vi verkligen att den ska göra oss nöjda sen när vi väl ska använda den. Det vi behöver köpa till är ett regnskydd, annars så är den komplett.

 

Vi har även köpt en fin bilbarnstol till lilla pyret, så att h*n kan sitta säkert och tryggt i bilen.



Och en babysitter står också och väntar på att bebisen ska växa klart i magen. Även denna har vi köpt för en billig peng. Perfekt!!!
 

Ja nu har vi nått vecka 20 (19+0). Vi är halvvägs!!!!

Info ifrån Familjeliv

Min graviditet - BF Ons 23 feb 2011

Din graviditet startade Tors 20 maj 2010.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Tors 3 jun 2010 (ägglossningen).

Du är på dag 134 av 280. (47,9%).

Vi inledde dagen med sovmorgon tillsammans. Kl. 9:20 hade vi tid för ultraljud och jag som egentligen började kl. 8:30 idag tog ut lite komp och började först efter ultraljudet. Jonas som mer än gärna ville vara med på ultraljudet tog semester då han jobbar långt hemifrån annars. Dessutom skulle han försöka få in lite ved när han ändå var hemma.

Det var allt lite pirrigt i väntrummet innan barnmorskan kom och hämtade oss. Det är alltid lite spännande med ultraljud och ännu mer denna gången då vi visste att det skulle vara mycket mer att se. Och så var även fallet. Det fanns massor att se, först och främst den underbart fina lilla människa som är vårt lilla barn med sitt fina lilla hjärta som tickade på snabbt och alldeles perfekt, den lilla hjärnan, händerna, fötterna, benen, den lilla näsan och tårna. Ååå jag bara älskar denna lilla varelsen! Tänk att man kan älska någon som man inte ens har "träffat" ännu. Barnmorskan berättade hela tiden vad hon tittade på och vad vi såg på skärmen, vad hon mätte och hur långt allt var. Och enligt alla mått så har bebis växt precis som h*n ska, så allt såg bra ut. Det är alltid lugnande att få höra.

Bebisen var allt en livlig liten plutt, som knappt låg still. Hela kroppen, armarna och benen gick i ett. Så det blir väl en bebis som sina föräldrar, med mycket energi och grejer för sig. Det är inte konstigt att jag känner en massa rörelser från pyret nu och sedan några veckor tillbaka. Nu väntar jag bara på att Jonas ska få känna också. Snart får vi hoppas för det är sååå häftigt.

Vi fick iallafall med oss två jättefina bilder hem på bebisen. De ska vi ta väl hand om och titta på dagligen :-)





Jag passade även på att ta några nya magbilder på magen som bara växer och växer. Nu är den ännu rundare och mysigare!





Glöm inte att gissa på vår lilla lista!!!!

http://lillahultet.blogg.se/2010/september/en-gissa-flicka-eller-pojke-lista.html

Idag har vi varit på ultraljud och sett vår lilla bebis :-) H*n var jättesöt och alldeles perfekt. Vi fick med oss två jättefina bilder hem på det lilla pyret... Jag kan inte sluta titta på dem.

Vad är det för sort på vår lilla bebis i magen tro?
Det återstår att se förstås, men fram till dess, får vi gissa :-)

Här är gissningarna som har kommit upp:

Jonas: Flicka... från början men nu en pojke

Majo: lite osäker ännu... men tror det är en flicka eller kanske en pojke :-) Haha!

Maria: Flicka

Angelica: Flicka

Dennise: Pojke

Madde H: En underbar liten go tjej, precis som sin underbart goa mamma..

Annica: Pojke

Jessica: en urgullig bebis :-)

Laouan: Flicka

Angela: en liten pigg glad.... hmm frisk bebis... =)

Therese: FLICKA

Marie A: En liten kopia av dig Majo :)

Madde A: En liten tösa bete

Helene: Tjej och en söt sådan !!!

Sabina: det blir en pojk :)

Ann- Charlotte: Jag tror att det är en tjej...!!

Igor: Det blir en bebis gissar jag på. ♥ ♥

Jennie: Man ser att det är en mini Jonas. Jag har ett förslag den kan hetta "mini hulisen".

Orlinda (mormor): Creo que va ser un lindo y sanito niño igual que sus padres..
(= En fin liten frisk pojke som är lik sina föräldrar). 

Jubitza: Tror det kommer bli en liten söt flicka <3

Kurt-Arne: Flicka 3,6 kg

Laila: en pojke

Marie N: Pojke

Mira: Pojke

Jocelyn: En flicka

Fam. Elias: En pajk!

Alla gissningar som kommer upp skrivs upp på listan :-)

... växer och växer för varje dag som går... 

Det märks på många sätt på min kropp att jag är gravid, inte minst på magen. Såhär mycket putar magen just nu för er som inte sett mig :-) Dessutom har jag börjat piggna till lite mer på dagarna, vilket är jätteskönt. Men tyvärr är jag fortfarande illamående till och från, inte alls så illa som förrut men jag blir inte av med den helt. Usch! Men men, förhoppningsvis försvinner det, eller så håller det i sig tiden ut. Det är ändå ett litet beskymmer med tanke på så mycket annat som kan krångla...

Jag är i vecka 17 (16+0)





....


Info från
http://www.blimamma.se/

Bebisen

Vikten har fördubblats på bara två veckor och nu väger ditt barn c:a 100 gram. Längden från topp till tå är mellan 14-16 cm vilket motsvarar din hand om du spretar med fingrarna.

Stora förändringar är på gång! Fostret börjar nu bilda livsviktigt underhudsfett, något som fortgår fram till förlossningen. Underhudsfett är viktigt för att kunna reglera kroppstemperaturen och för ämnesomsättningen. Vid den här tiden består din bebis vikt av ungefär 85 gram vatten och ett halvt gram fett. Efter 40 veckor är motsvarande siffra c:a 2.4 kg fett av den totala födslovikten på 3.7 kg.

Armar och ben är nu nästan fullt rörliga. Ögon och öron har nära nog fått rätt placering och bebisen liknar alltmer en människa.

Du

Moderkakan växer med en otrolig hastiget tillsammans med bebisen, och vid förlossningen kommer den att väga nästan ett halvkilo. Såhär dags är moderkaken väl utvecklad och förser fostret med allt det behöver, och  för bort avfall som det inte längre behöver. Samtidigt flyttas livmodern uppåt i din mage och kan nu kännas 3-5 cm nedanför din navel. Den syns förmodligen tydligt att du är gravid vid det här laget och en viktökning på 2,5 till 4 kg är normal.

Kanske har du redan känt bebisen röra på sig i magen, men det är inte ovanligt att det dröjer ytterligare några veckor. Det kan vara mycket lugnande att känna bebisens rörelser därinne, även om det inte är varje dag, och veta att allt är väl.

Du kanske märker att tandkött och näsa böder lättare, vilket beror på ditt ökade blodtryck och ökade blodvolym. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

....

Idag kom även ett litet klädpaket från H&M som jag skickade efter häromdagen. Det var några söta klädplagg till bebisen, några pyjamaser, byxor, mössor, overall, tröja, bodys, ja lite smått och gott. Även om jag har ärvt en hel del kläder så ska bebisen självklart få lite nytt. Allt är så himla pluttigt... nu längtar jag mer och mer...

Dessutom så har nyfikenheten ökat, vem är det som ligger i min mage egentligen? En tös eller en pojk? Jag bryr mig inte egentligen, men jag är nyfiken. Jonas är övertygad om att det är en flicka, han har till och med redan "döpt" henne. Så blir det en flicka så får hon nog heta så...

Vad gissar du på att det blir, en flicka eller en pojke?

♥ För en liten stund sen fick jag se det vackraste i världen, vår lilla bebis.
H*n bara låg där så liten och så fin, med sitt fina tickande lilla hjärta, sina små tår och fingrar och sin lilla näsa. Allt såg bra ut! ♥

Den 23 februari är det tänkt att bebisen ska kika ut, då är det allt lite kallt ute. Men det är ingen risk att våran bebis kommer att frysa för h*n har redan en massa kläder att ha på sig.



Sist jag var hos Madde på en eftermiddagsfika kom jag hem med hela bagaget full av barnkläder som hennes Hugo har haft. Jonas tittade lite konstigt in i bilen när jag frågade honom om han kunde hjälpa mig att bära in allt :-)
Det är jättebra att få ärva lite kläder, så slipper man köpa precis allt. Det blir en hel del, och helt gratis är det inte heller. Visst köper vi nytt också, men inte mycket eftersom vi nu har en hel del.
Jag ska sätta mig en dag och titta igenom allt och se vad det är och sen även tvätta upp allt igen eftersom en del har legat nedpackat ett tag och sen lägga det i ordning det på sin plats.
Men det tar jag längre fram, men jag får nog plocka bort alla påsarna från gästsängen om det är så att någon vill sova där :-)

Vår önskan har efter många år av längtan och väntan äntligen gått i uppfyllelse.

Vi är med barn!



För att verkligen vara på den säkra sidan tog jag två tester. Båda visade pluss!!!!
Helt otroligt, det är knappt så man tror att det är sant.

Jag sprang in till sovrummet och slängde mig på sängen. Jag väckte Jonas med en hög stämma: JONAS! Du ska bli pappa!!!! :-)
Tror ni han vaknade med en gång denna morgon? Ja, så fort har jag nog aldrig fått liv i honom tidigare.

Ultraljudsbilden här nedan är från vecka 7+6. Vi kunde se den lilla bebisens hjärta ticka, och h*n var hela 1.5 cm lång, det ni.



Nu är jag i vecka 11+ 5 (vecka 12), mår för det mesta bra, illa till och från under hela dagen. Att öppna kylskåpet är inte kul, inte heller soporna, men det går. Jag har varit väldigt trött, det är bättre nu, men jag behöver lägga mig en stund mitt på dagen för att orka, och så somnar jag fortare än fort på kvällen. Magen har börjat växa, den börjar bli hård, så vi får se var detta slutar.

Jag ville bara berätta de glada nyheterna, som vi är överlyckliga över!!!